Åge, Casha in och sorg

HIF:s egen guldsmed från 1999 är tillbaks i Allsvenskan. Guldet är såklart det man minns bäst från Hareides tid, men något som stannat kvar i minnet är att HIF faktiskt såg ut att vara bättre tränade än alla andra lag i Allsvenskan. Det är inget som man idag kan säga om något lag. Senast man hade den känslan var under Djurgårdens storhets tid då de alltid körde ett fyspass dagen efter match. Men ÖIS var alltså först att värva Åge. Vi får se om hans träningar får Alvaro i form. Man får ju hoppas det om man inte ska börja tveka om han verkligen har varit så bra som man minns.

---

Den största överraskningen från kvällen årsmöte var annars att shejkerna i Al-Nasr nu har betalt in vad de varit skyldiga. Skönt att det blev ett avslut på den affären och att Razak Omotoyossi fick lämna Quatar. För det är faktiskt ett hån mot fotbollen att lämna en Europeisk liga och åka dit så uppenbart endast för pengarna. Man vissar noll känsla för fotbollen. Franska andraligan slår alltid högre så är det bara. Fotboll i Quatar är lika dött som dromedargalopp på gröningen.

HIF pustar ut efter att nu ha fått in dryga åtta miljoner i kassan. Real Madrid skulle väl inte bry sig om att fakturera en sådan siffra. Att betala en miljard för en transfer är inte nåt häftigt transferrekord, det är bara sinnesjukt. Detta samtidigt som man kan läsa om att människor i Spanien säljer sina organ för att betala hyran.

Den Europeiska toppfotbollen blir allt mer miljadärernas lekstuga. Och det är i förlägningen fotbollens död. Nån som minns hur urvattnat tråkiga galacticos var. Version 2.0 känns inte så mycket mer spännande.

---

Det som hänger kvar i skallen efter VM-kvalhelgen är inte Kims gula skor utan att Henriks brors liv slutade alldeles för tidigt. Bevakningen har faktiskt varit mycket värdig. Sorgen tillhör familjen Larsson och om de vill dela den med alla oss som har skänkt dom en tanke så är det helt deras val. Jag hoppas bara att HIF supportarna på något sett visar sitt stöd till Henrik inför nästa hemmamatch mor Elfsborg. Då blir fotbollen inte bara en lekstuga utan den kan signalera hopp, vänskap och förståelse. Det hade varit stort.